The Securitisation of Migration:
Towards an Understanding of Migration Policy Changes in the 1990s.
The Case of Sweden
av Elisabeth Abiri

Immigrationen av flyktingar och asylsökande behandlas alltmer som en säkerhetsfråga av stater och internationella organisationer dvs. som en företeelse som potentiellt kan hota nationell och internationell säkerhet. Avhandlingen analyserar hur och varför denna förändring har ägt rum i det officiella Sverige under 1990-talet. Detta görs genom att följa den officiella 'diskursen' representerad av statliga utredningar, propositioner, motioner och tidningsdebatter under decenniet. Speciellt fokus ligger på det svensk agerandet i förhållandet till de två största flyktingsituationerna i Europa under 1990-talet‹Bosnien 1992-93 och Kosovo 1999‹och skillnaderna dem emellan. Agerandet i Kosovo kan ses som en test för den säkerhetsinspirerande flyktingpolitik som utvecklades i Sverige under nittiotalet. Flyktingarna sågs som en företeelse som per definition utgjorde ett hot mot presumptiva mottagarländer vilkas flykt därför måste begränsas till de angränsande länderna.

Säkerhetstänkandet inom flyktingpolitiken måste ses i förhållande till den allt starkare 'globaliseringen' som innebär att statens roll ifrågasätts och omförhandlas. Detta har i Sverige lett till en önskan att återupprätta tron på välfärdsstatens möjlighet att skydda sina medborgare och kontrollera utvecklingen inom ländets gränser. Då förändringar i t.ex. ekonomi och produktion är svåra att påverka för den enskilda staten framstår människors gränsöverskridande som mycket lättare att kontrollera. Detta har gjort att staten har fäst en oproportionerligt stor vikt vid att kontrollera immigration, något som i sin tur gör att denna immigration allt oftare blir behandlad som en säkerhetsfråga.

Studien argumenterar för att förändringar i den officiella diskursen kan få långtgående effekter. En insnävning av asylrätten och en betoning av säkerhets(hot)-perspektivet påverkar inte bara de asylsökande utan leder också till en minskad respekt för allas mänskliga rättigheter också på ett mera allmänt plan. Vad de bakomliggande skälen för att sammankoppla immigration och säkerhet än må vara, måste man var medveten on att en oreflekterad och otydlig säkerhetsinspirerad diskurs bidrar till att legitimera extrema ideologier som försöker hitta en rationell grund att stå på. Det är därför viktigt att denna koppling mellan säkerhet och immigration aldrig presentaeras som självklar och naturlig.