Mångkulturalism och den svenska folkhögskolan
Folkhögskolan har stora möjligheter att kunna fungera som en mångkulturell mötesplats och borde kunna utnyttjas i integrationsarbetet långt mer än som nu sker. Det hävdar Anders Andersson vid Pedagogiska institutionen, Uppsala univer-sitet, i den doktorsavhandling med titeln Mångkulturalism och svenska folkhögskolor. Studie av en möjlig mötesarena .
Den stundtals intensiva debatten om problemen i det mångkulturella svenska samhället har bland annat aktualiserat behovet av mötesplatser där människor, inte minst vuxna, med olika kulturell bakgrund kan komma samman och utbyta erfarenheter. När det gäller vuxensverige, särskilt vuxenutbildningsområdet, finns en allmän föreställning om att folkhögskolan är den kanske mest utvecklade mångkulturella mötesplatsen. Samtidigt är forskningen i Sverige kring mångkulturalism och vuxenutbildning över huvud taget ytterst begränsad. Den övergripande fråga som Anders Andersson därför ställt sig i sitt avhandlingsarbete är hur den svenska folkhögskolan fungerar som möjlig mångkulturell mötesplats.
Anders Andersson har studerat folkhögskolan som möjlig mångkulturell mötesarena utifrån två perspektiv - institution och organisation, även benämnda formulerings- respektive realiseringsarena. I det första fallet har han försökt visa vilka värderingar i mångkulturellt hänseende som ligger i botten. Förutom historiska källor har Anders Andersson använt officiella statliga dokument och relaterad forskning inom områdena folkbildning och mångkulturell utbildning. Det organisatoriska perspektivet, realiseringsarenan, det vill säga den enskilda folkhögskolan, har särskådats genom fallstudier på fyra folkhögskolor. Data har huvudsakligen samlats in genom intervjuer med svenska och utländska kursdeltagare samt olika personalkategorier. Detta innebär att resultaten grundas på aktörperspektivet, det vill säga hur aktörerna upplever skolan som mångkulturell arena.
Resultatet visar bland annat att folkhögskolan fungerar som mötesplats för män-niskor med vitt skilda bakgrunder. Folkhögskolan erbjuder i allmänhet en trygg, varm och välkomnande miljö. Verksamhet utanför lektionerna betyder väl så mycket för mötet som lektionerna. Resultaten visar också att utländska kursdeltagare i all-mänhet är en stark försummad resurs i undervisningen.
Anders Andersson har i sin studie också försökt relatera formulerings- och realiseringsarenan till varandra, det vill säga hur den enskilda folkhögskolan lever upp till kriterierna för en mångkulturell mötesarena. Folkhögskolan har potential att fungera interkulturellt, som reell mångkulturell mötesarena, men denna potential tas inte till vara fullt ut, varken stat eller samhälle eller aktörerna på den lokala arenan.
Eftersom folkhögskolan till sitt väsen och genom sitt arbetssätt och sin lokala frihet är sådan att den kan fungera som mångkulturell mötesplats, visar resultaten av Anders Anderssons studie att kommuner, arbetsmarknadsorgan och organisationer som arbetar med integrationsfrågor skulle kunna utnyttja folkhögskolan mycket mer än som nu sker för att underlätta för människor, inte minst många som bor i invandrartätta områden.