Johansson, Christina, Välkomna till Sverige? : svenska migrationspolitiska diskurser under 1900-talets
andra hälft. - 1. uppl. - Malmö : Bokbox, 2005. - 282 s. – (Linköping studies in arts and science ; 344)
Med sammanfattning på engelska.
Abstract [English]:
The main aim of this dissertation is to study the relationship between migration policy and nation states by using a discourse analytical approach. This study has shown that migration policy and nation state discourses are closely intertwined, at least in the actual period investigated - the 1960s to the mid 1990s. Nation state thinking, comprising both civic and ethnic homogenising tendencies, appears to be woven into the migration policy discourses. This manifests itself most clearly through the numerous statements that indicate that migration has to be limited if Sweden is to live up to its different welfare- and integration policy ambition. Ethnicity is actualised in these discourses through the singling out of “new ethnic groups” as being difficult to integrate in Sweden. The study also shows that certain migrant groups are discriminated against in migration policy practices. Although the ethnic groups that are singled out and discriminated against vary, it is interesting to note that, in some way or another, most of them can be associated with Islam. The formulation of the discourses is related to the agents that participate in a defined migration policy field. The study shows that the state has considerable potential to regulate the other agents’ position and influence within the field. The study also shows that the non-state agents with influence in the field often proffer opinions that closely match those of the state agents.
Despite an obvious continuity in the Swedish migration policy discourses, certain changes have been discerned during the particular time period studied. One very important change is the state’s way of categorising migrants. Up till the beginning of the 1970s, migration is mainly categorised as an influx of foreign labour, and migrants are described both as an asset and as a burden to Sweden. From the 1970s and onwards, there is an increasing tendency to categorise migrants as refugees; something that is almost always described as a problem – socially, economically and ethnically – for Sweden.
Keywords: Migration, Migration policy, Migration policy discourse, Migration control, Refugee policy, Nation state, Nationalism, Ethnicity, Sweden.
[Swedish]
I en brett anlagd avhandling om svensk migrationspolitik under fyra decennier, driver historikern Christina Johansson vid Tema etnicitet, Linköpings universitet, tesen att politiken blivit alltmer restriktiv och präglats av ett nationalstatligt och exkluderande tänkande. Johansson anser sig kunna identifiera tre vändpunkter i restriktiv riktning inom migrationspolitiken: regleringen av arbetskraftsinvandringen från icke-nordiska länder 1972, det s k Luciabeslutet om en striktare tolkning av flyktingbegreppet 1989 och införandet av en ”aktiv” återvandringspolitik under 1990-talet.
Johansson använder sig av ett spännande och fruktbart perspektiv: ”Istället för att analysera migration som något som drabbar och utmanar välfärdsstaten, riktas uppmärksamheten mot hur olika aktörer, främst statliga, framställer migration och migranter. Fokus förskjuts från tänkta realpolitiska motiv till statens produktion av föreställningar om migration och migranter.” Genom parallell- och närläsning av migrationspolitiska dokument och utsagor och en oortodox användning av källkritiska metoder - i kombination med diskursanalytisk metod -, beskriver och analyserar Johansson vilka konsekvenser det moderna välfärds- och nationalstatsprojektet kan få/har fått för migrationspolitikens utformning.
Avhandlingens övergripande frågeställning formuleras: ”Hur kommer nationalstatligt tänkande med dess olika beståndsdelar – etniska, sociala och ekonomiska – till uttryck i svenska migrationspolitiska diskurser inför och under de olika migrationspolitiska vändpunkterna”.
Johanson söker svaren genom att ge en bild de föreställningar om Sverige som i första hand staten utvecklar, reproducerar och vidmakthåller under den aktuella tidsperioden. Hon ställer välfärdstaten mot migrationspolitiken och hävdar att välfärdsstaten som ett led i en nationaliseringsprocess tenderar att utesluta andra än det egna landets innevånare.
Som NTG-asyl tidigare påpekat är samma frågeställning vad gäller asylmottagande högst relevant: vilka välfärdspolitiska tjänster – om överhuvudtaget några – kan/bör de asylsökande ges tillgång till? Även om Johansson inte behandlar den frågan ger hennes avhandling en rad intressanta och viktiga infallsvinklar och därmed underlag för en diskussion om t ex EU:s direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande. I någon mån finns frågan också behandlad i Lisa Tönnes studie Asylsökandes sociala och ekonomiska rättigheter i EU, där de asylsökandes rättigheter - som den uttrycks i internationell, europeisk och nationell rätt - är huvudfokus.
Även om avhandlingen är både kunskapsrik och intresseväckande, finns också svagare partier. Författaren går med lätt hand förbi händelser och argument som talar emot den uppsatta tesen. Ej heller kommer de berörda själv till tals, trots att de rimligtvis ingår i de diskurser som behandlas och/eller medverkat i utformningen av politiken. Här brister det måhända i källkritik och –urval i mera traditionell mening.
Om nationalismen som etniskt exkluderande förs intressanta – men ibland något förenklande/förenklade – resonemang, som dock kompletteras på ett förtjänstfullt sätt med en diskussion om den modernare svenska självbilden och nationalismen – välfärdsnationalismen. Enligt Johansson har denna form av nationalism snarare civiska förtecken än etniska, men kan trots detta verka exkluderande genom att en okontrollerad/oreglerad invandring kan hota välfärdstatens förmåga och kapacitet att trygga medborgarnas behov. Här tangeras viktiga frågor i samband med asylsökandes rättigheter och välfärdstjänsternas räckvidd och gränser.
Med civisk avses här att staten föregår folket (exempel Frankrike och den franska revolutionen) och att den etniska bakgrunden därmed inte är avgörande för medborgarskapet (i motsats till bland annat Tyskland – där folket föregår nationen).
Aktörerna på den svenska migrationspolitiska scenen – politiker, tjänstemän vid departement och utlänningsmyndigheter – kan sägas uppträda och verka inom ramen för givna strukturer. Johansson använder den franska sociologen Pierrre Bourdieus begrepp fält, aktör (agent) och habitus. I synnerhet habitus-begreppet – en grundläggande, förvärvad disposition, avgörande för en människas sätt att uppfatta och värdera sin omvärld – är intressant och kan användas för att analysera och förklara myndigheters och tjänstemäns agerande i migrationspolitiska sammanhang.
Christina Johansson är historiker och verksam vid Tema Etnicitet vid Linköpings universitet. Boken ingår som nr 344 i serien Linköping Studies in Arts and Science.
Christina Johansson är fil dr i etnicitet med historisk inriktning. Dessutom har hon skrivit artiklar, rapporter och utvärderingar om migrationspolitiska frågor. På IMER undervisar hon om migration, migrations- och flyktingpolitik och diskursanalys.
Tillbaka till föregående sida