Invandringen, som förtjänar beteckningen, kedjeinvandring, karktäriserades av stark politisk styrning, som möjliggjorde ett strikt urval. Följden blev att yrkesutbildade, relativt unga och politiskt obelastade arbetare utvaldes, som nästan friktionsfritt anpassade sig i det svenska samhället. Ett annat drag var det nära samarbetet mellan den sudettyska socialdemokratin och den svenska arbetarrörelsen.
Den första vågen hade sin bakgrund i Münchenavtalet, som innebar att Tjeckoslovakien tvingades avstå Sudetlandet till Hitler-Tyskland. Av tusentals sudettyska nazimotståndare, som sökte nya tillflyktsländer, fick 280 en fristad i Sverige. Mottagandet skedde under en period av restriktiv invandringspolitik och kan ses som en gest mot Tjeckoslovakien, som fått betala "fredens pris", men också som uttryck för arbetarrörelsens solidaritet. Under kriget anlände ytterligare 230 sudettyska politiska flyktingar från det nordiska granländerna.
På grund av de politiska förändringarna i Tjeckoslovakien kunde flertalet sudettyskar inte återvända hem efter kriget. I stället initierade den sudettyska socialdemokratiska gruppen med hjälp av den svenska arbetarrörelsen och Röda Korset en ny invandring från hemlandet av 250 partivänner, som hotades av tvångsförflyttning.
För att häva den arbetskraftsbrist som blev följen av efterkrigstidens högkonjunktur tillsatte regeringen en kommitté, vilken skulle undersöka möjligheterna att rekrytera utländsk arbetskraft. Sudettyskarna var - som följd av de tidigare goda erfarenheterna - en av de första grupper man hade i åtanke. Försöken att rekrytera sudettyskar från Tyskland, dit flertalet sudettyskar hade tvångsförflyttats, blev dock i stort sett resultatlösa, då de inte tilläts emigrera. Däremot lyckades de svenska arbetsmarknadsmyndigheterna 1947 sluta avtal med amerikanska och brittiska militärmyndigheterna om kollektiv överföring av 1800 sudettyskar från Österrike. Sedan utreserestriktionerna lättats eller hävts kunde under de följande åren ca 1500 sudettyskar på individuell basis resa från Västtyskland till Sverige.
Även om den sudettyska invandringen är relativt liten, kan den bilda en intressant
referensram till dagens debatt i invandrarfrågan. I studien skildras dels hur flyktingarna togs
emot och anpassades i det svenska samhället strax före och under kriget, dels hur de första
arbetskraftsinvandrarna rekryterades och togs emot.