Andersson, Anders, Mångkulturalism och svensk folkhögskola : studie av en möjlig.mötesarena. - Uppsala : Acta Universitatis Upsaliensis, 1999. - 198 s. - (Uppsala studies in education ; 78)

Folkhögskolan har stora möjligheter att kunna fungera som en mångkulturell mötesplats och borde kunna utnyttjas i integrationsarbetet långt mer än som nu sker. Den stundtals intensiva debatten om problemen i det mångkulturella svenska samhället har bland annat aktualiserat behovet av mötesplatser där människor, inte minst vuxna, med olika kulturell bakgrund kan komma samman och utbyta erfarenheter. När det gäller vuxensverige, särskilt vuxenutbildningsområdet, finns en allmän föreställning om att folkhögskolan är den kanske mest utvecklade mångkulturella mötesplatsen. Samtidigt är forskningen i Sverige kring mångkulturalism och vuxenutbildning över huvud taget ytterst begränsad. Den övergripande fråga som Anders Andersson därför ställt sig i sitt avhandlingsarbete är hur den svenska folkhögskolan fungerar som möjlig mångkulturell mötesplats.
Anders Andersson har studerat folkhögskolan som möjlig mångkulturell mötesarena utifrån två perspektiv - institution och organisation, även benämnda formulerings- respektive realiseringsarena. I det första fallet har han försökt visa vilka värderingar i mångkulturellt hänseende som ligger i botten. Förutom historiska källor har Anders Andersson använt officiella statliga dokument och relaterad forskning inom områdena folkbildning och mångkulturell utbildning. Det organisatoriska perspektivet, realiseringsarenan, det vill säga den enskilda folkhögskolan, har särskådats genom fallstudier på fyra folkhögskolor. Data har huvudsakligen samlats in genom intervjuer med svenska och utländska kursdeltagare samt olika personalkategorier. Detta innebär att resultaten grundas på aktörperspektivet, det vill säga hur aktörerna upplever skolan som mångkulturell arena.
Resultatet visar bland annat att folkhögskolan fungerar som mötesplats för människor med vitt skilda bakgrunder. Resultaten visar också att utländska kursdeltagare i allmänhet är en försummad resurs i undervisningen.
Folkhögskolan har potential att fungera interkulturellt, som reell mångkulturell mötesarena, men denna potential tas inte till vara fullt ut, varken av stat eller samhälle eller aktörerna på den lokala arenan.

Jansson, Gunilla, Tvärkulturella skrivstrategier : kohesion, koherens och argumentationsmönster i iranska skribenters texter på svenska . - Uppsala : Univ., 2000. - 226 s. - (Skrifter / utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet ; 49)

Lärare i svenska som andraspråk bör i sin undervisning lägga större vikt vid att lära ut typiska svenska textmönster för att underlätta för invandrare att skriva på svenska språket. Det är en viktig slutsats i Gunilla Janssons avhandling i vilken hon analyserar kulturbundna uppfattningar om texters uppbyggnad och utformning.
Den centrala frågan i Gunilla Janssons avhandling är om det finns ett samband mellan en specifik kulturgrupp och sättet att strukturera en text på svenska. Inom internationell skrivforskning har man kommit fram till att det inom olika kulturer existerar skilda uppfattningar om vad som är en bra text. Det har man kunnat visa genom att exempelvis studera kursplaner, läromedel och handböcker. Man har till och med velat koppla samman skilda sätt att skriva inom olika kulturområden med olika intellektuella stilar. Exempelvis skulle det existera en typiskt "tysk" stil, som skiljer sig från den typiskt anglosaxiska. Dessa skillnader skulle hänga samman med olika utbildningstraditioner och skolbildningar.
Gunilla Jansson har genomfört en kontrastiv undersökning som skall ses som en tillämpning av de teorier om sambandet mellan text och kultur som vuxit fram under framför allt det senaste decenniet. I fokus för undersökningen står en grupp iranska skribenter och deras texter och skrivande på svenska och persiska i olika situationer. En grupp med svenskar och en grupp med invandrade skribenter av blandad härkomst har fått fungera som jämförelsematerial. Resultaten pekar mot att det finns vissa mönster och strategier i skrivandet på svenska som andraspråk som verkar vara kulturspecifika. Medan iraniernas texter i allmänhet följer det klassiska argumentationsmönstret med en allmän bakgrundsbeskrivning i inledningen tenderar svenskarna att ge tesen och problemet en mer framskjuten plats. Flera delar av undersökningen talar för att dessa strategier kan förklaras med påverkan från förebilder i det skrivsamhälle som skribenterna har omgivits av i sin hemkultur. Dessa förebilder eller uppfattningar om hur man skriver olika typer av texter kan ha förmedlats på ett mer eller mindre klart utsagt sätt genom modersmålsundervisningen i skribenternas hemkultur. På detta tyder bland annat de intervjuer som genomförts med de iranska skribenterna.
Ett annat resultat är att iraniernas texter inte innehåller lika mycket "småord" som svenskarnas som hjälper till att få texten att hänga ihop. Detta resultat skall snarare förklaras utifrån språkstrukturella skillnader än kulturpåverkan. Resultaten av Gunilla Janssons undersökning bör kunna komma till användning i utbildningssammanhang. En viktig slutsats är att lärare i svenska som andraspråk i sin undervisning bör lägga större vikt vid att lära ut typiska svenska textmönster. Ett sätt kan vara att träna invandrarskribenten i att ha kontroll över större enheter i texten än satser och meningar.

Kemuma, Joyce, The past and the future in the present : Kenyan adult immigrants' stories on orientation and adult education in Sweden . - Uppsala : Acta Universitatis Upsaliensis, 2000. - 182 s. - (Uppsala studies in education ; 89)

Varje vuxen invandrare har en bakgrund och erfarenhet. Att erkänna den och bygga på den är en avgörande förutsättning för integration. Det visar den studie av kenyanska vuxna invandrare till Sverige, som Joyce Kemuma genomfört i sitt avhandlingsarbete.
I mötet med svenska samhället förbises ofta den vuxne invandrarens utbildning och yrkeserfarenhet eftersom de anses sakna anknytning till svenska förhållanden. Vidare utgår samhällets agerande från att om invandraren får relevant kunskap i Sverige, har hon eller han stor chans att komma in på arbetsmarknaden. Utbildning betraktas alltså som ett verktyg för integration. Detta scenario är utgångspunkten för Joyce Kemumas avhandling. Syftet med studien är att klarlägga hur vuxna invandrare från Kenya, med olika livserfarenheter, orienterar sig i sitt nya hemland.
Med hjälp av livshistorier undersöker Joyce Kemuma ett hittills ganska outforskat område: hur individer orienterar sig i det nya landet och speciellt vuxenutbildningens roll i denna process. Joyce Kemuma finner att invandrare som uppfattade sin verksamhet som meningsfull - vare sig det gällde studier eller arbete - ser Sverige som ett land med möjligheter. De som däremot inte finner verksamheten vara meningsfull, ser Sverige som ett land fullt av olika hinder. Den första kategorin, de optimistiska invandrarna, kom till Sverige i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet medan den andra kategorin invandrade under den senare delan av 1980-talet. Skälet för invandringen och planerna för framtiden hade stor betydelse för hur man lyckades ta sig in i samhället. Viktigt var också om man hade kontakter i Sverige som kunde hjälpa till att ordna med utbildning eller arbete.
Studien visar också hur personerna agerar olika. Några berättelser kretsar kring att ta initiativ och komma bort från samhällets institutioner medan andra handlar om att vänta på att andra skulle tala om vad man skall göra härnäst.
Individens tidigare erfarenheter av studier har stor betydelse särskilt för den som deltar i formell utbildning. Det är nödvändigt att dessa erfarenheter uppmärksammas och får ligga till grund för utformningen av studier i Sverige. När det gäller inträdet på arbetsmarknaden är det särskilt viktigt att utnyttja den tidigare erfarenheten hos personer med låg utbildning, ingen utbildning eller som inte alls är intresserade av utbildning.

Kristal-Andersson, Binnie, Psychology of the refugee, the immigrant and their children : development of conceptual framework and application to psychotherapeutic and related support work . - Lund : Dept. of Psychology Institutionen för tillämpad psykologi, Univ., 2000. - 384 s.

Hela avhandlingen finns även tillgänglig på internet:
http://www.lub.lu.se/luft/diss/soc233_transit.html

In recent year, awareness has grown of the necessity of understanding the inner world of refugees (in particular traumatized refugees), immigrants and their children. These groups have come in increasing numbers of Scandinavia, and otherwise capable professionals in all arenas of mental health, social work and other fields have often felt inadequate when working with them. After many years of clinical and supervisory work. Kristal-Andersson realized that there was an acute need for a treatment model that considers the specific psychology of these groups. In her view, specialized process-related training in psychotherapy and its related fields, and also in support work, is necessary to obtain psychological understanding of their difficulties, and also to build up the knowledge, insight and confidence of professionals and others in working with them. Formulating a framework and organizing a specialist from of education for various categories of carers have been the principal goals of her research work and this subsequent doctoral dissertation. The relevance of the framework (part I of the dissertation) is evaluated through experiences of a course of practical training based upon it (part II).
Part I provides a summation of over 25 years of Kristal-Andersson´s and others´ clinical and support work with these groups. First, it describes the commonly occurring psychological and other difficulties that the individual/family faces in the new country. Second, it presents a framework/treatment model evolved over many years of clinical work, supervision and consultation
Part II describes and evaluates a yearlong process of training for caring professionals based on the framework, and summarises and evaluates particular items of casework. The training was designed to expand the psychological understanding and confidence of the carers involved. Its primary purpose here is to validate the use of the framework in treatment and care. Method, documentation and evaluation include tape recordings of the theoretical education and supervision and evaluations of these; participants` continuous oral and written evaluations; summations and reports of casework sessions; and data from 3 written questionnaires administered at and after the final seminar. At a scientific level, the primary purpose of this dissertation is to provide further knowledge and understanding of the specific psychological and outer difficulties of refugee and immigrant groups, and promote increased interest in this area of psychology.

Sandell, Rabbe, Finsk gudstjänst i Svenska kyrkan : om traditionsmöte och traditionsväxling i de finska invandrarnas gudstjänstliv . - Uppsala : Univ., 2000. - 378 s.

Gudtjänsten på finska språket har i obruten kontinuitet firats i Sverige sedan reformationen. Detta gudstjänstliv utvecklades kraftigt efter det att finska invandrare i stort antal flyttade till landet på 1960- och 1970-talen. Finnarna tog inte bara språket med sig, man tog även den finska gudstjänsttraditionen. När Svenska kyrkan tog ett formellt ansvar för de finska invandrarnas andliga vård skulle även gudstjänsterna följa gudstjänsttraditionen i landet. Rabbe Sandell har tidigare verkat som finsk präst i Malmö och Märsta. Han har kartlagt utbredningen av de finska gudstjänsterna på 1990- talet. Han har visat hur gudstjänsttraditionen hämtad från Finland tillämpades och en dag ersattes av ett delvis nytt sätt att fira gudstjänst på finska i Sverige. För dem som vill ha en insikt i det finska församlingsarbetet utveckling under efterkrigstiden är denna bok den första större framställning på svenska.