I

På gatan utanför discot Utposten, den sista
står den rödögda somaliern
och glufsar i sig varmkorv.
Full så han knappt kan gå.

Morsan är fast nånstans i Kenya
eller Etiopien och vet inte
vad som blivit av hennes son.

Den lille sonen är skäggig och trött
och raggar fjortisar på knagglig svenska
tills snuten kör ivåg honom.

På dagarna sitter han på A-lagarbänken
och stirrar ut i luften.
Man kunde ta honom för en filosof.
Alkisarna gillar sin supar-neger
men inte de andra.

II

Det var Eid och han hade klätt upp sig;
  ren tröja och rena jeans
  men med hål i de röda strumporna.

Han satt med oss andra och åt
men gick då vi skulle börja läsa Koranen;
  smög ut genom dörren
  som en skamsen hund.

Jag stötte på honom på vägen hem
med en systemkasse i handen.
Han gav mig en skygg blick
men kände inte igen mig. Det var mörkt.

Det var så mörkt i Oskarshamn den kvällen
att man inte såg varann.

De fattiga

Vad håller ihop oss , om inte nationalism så vad?
Det rör mig inte i ryggen.
De fattiga är bröder och systrar
  svarta som vita
  och vem bryr sig om att fråga efter religion?

Nu råkar jag vara muslim
men det hindrar mig inte
från att hjälpa en bror
som inte kan läsa pappren från Försäkringskassan
eller som har ful jacka och fula skor
och inte vet vad en kaffeautomat är.

Nationalism behöver de
som vill skapa abstrakta gemenskaper
och saknar de nästan fysiska släktbanden
  mellan de svaga
  som måste båra sin nästa på axlarna.

I ett sånt läge går det inte att falla.

De fattigas religion

Islam är de fattigas religion
därför ser eliterna ner på oss
och kallar oss efterblivna, patriarkala, kriminella.
Det som tilltalar rika västerlänningar
  - alltså de som läser och skriver
  och bor innanför tullarna -
  är den mystiska dimensionen, magin
  och kätterska filosofer;
  martyrer för västerländska ideal.

De vill ha oskuldsfulla drömmar
som inspirerar till dikter och essäer
kanske blir det en dialog eller en utställning.

Men islam är en religion.
Det är de inte fattar.

Religion handlar inte om att prata
utan om att dö.
När jag pratar om Gud
gör jag det inte för att leva, utan för att dö.