Många kanske tycker att en sådan uppmaning är ologisk, skandalös och rentav farlig. Men tyvärr talar jag av egen erfarenhet. Till min fasa, upptäckte jag, när jag kom i kontakt med det svenska rättssystemet, att det präglas av fördomar och diskriminering. Nedan ska jag försöka förklara varför man noga bör tänka efter, innan man kontaktar polisen, åtminstone om man är invandrare. Här följer några iakttagelser och rekommendationer.
Först och främst, ska man vara svensk medborgare. Det är nämligen det första som polisen kommer att fråga om. Är man inte det, har man egentligen, redan från början, en väldigt liten chans att framstå som trovärdig, i polisens ögon. Då känner man sig och behandlas som en misstänkt. Som invandrare, ska man, över huvud taget, utgå från att man är huvudmisstänkt, även om man själv har larmat polisen! Ifall en utlänning blir utsatt för brott, t. ex. misshandel, olaga hot eller rentav mordförsök, måste han väl ha förtjänat det. Man ska vara realistisk och ej ens drömma om att finna förståelse, även om man som familj, med två barn, har blivit överfallna och dödshotade av vilt främmande medlemmar av den organiserade brottsligheten! De är ju alla så konstiga, obegripliga och "osvenska" - det kan ju vara ett normalt sätt att umgås för dem.Har man riktigt otur, kan man t.o.m. själv bli gripen, bara för att poliserna vill vara på den säkra sidan.
En annan sak att tänka på, är eventuella fiender och avundsmän som säkerligen kommer att förhöras om er personlighet, ifall en förundersökning inleds. Ja, man kan ju lätt räkna ut att informationen de uppger inte kommer att vara till er fördel direkt. Är dessa illvilliga personer sedan "ordentliga svenska medborgare", så är det ju kört…
Apropå "ordentligheten", bör man också försäkra sig om att man verkligen lever inom ramarna för det "typiskt svenska". Vill man sitt bästa, ska man aldrig avvika i mentalitet, värderingar, beteendemönster, tankesätt, traditioner m. m. …För en invandrare, är äktenskap med en svensk, i princip, ett måste, om man ska verka "pålitlig" och kunna hävda sin rätt i samhället.
Om nu saken skulle gå så långt som till domstol, vore det, för en invandrare, väldigt naivt att tro att "där sitter väl folk som ändå förstår sig på rättvisa och är opartiska". Domarna är nämligen inte ett dugg intresserade av hur den på förhand dömde invandraren känner sig. Deras starkaste motivation är att få domstolsförhandlingarna överstökade så snabbt som möjligt. Gäller det bara någon utlänning, är det ju enklast att döma personen på direkten, utan att bemöda sig med att närmare granska fallet. "De är ju likadana allihop." Domslutet baseras alltså inte på fakta, utan på domarnas allmänna inställning samt deras förutfattade meningar. I vår familjs fall, hjälpte det inte ens att vi hade ett alibi, fullt bekräftat av trovärdiga vittnen!
En av de största anledningarna till en sådan attityd, är att den övervägande majoriteten av personer, som arbetar inom rättsväsendet, helt enkelt är för gamla. Låt mig förklara, innan ni börjar ironisera. Den största åldersgruppen, inom det aktuella området, är faktiskt 60-65 år. Detta innebär att de tillhör generationen som fick uppleva "kalla kriget", då hela nationen led av en slags förföljelsemani och trodde, på fullt allvar, att allt som kom utifrån, främst från öst, var livsfarligt. Sverige gjorde då mycket för att avskärma sig från omvärlden och prisade "järnridån". De mest aktuella hoten ansågs ju vara kommunistregimet i Sovjet samt de utlänska spionerna som, i bästa James Bond-stil, pumpade godtrogna svenskar på hemlig information. Med tanke på det, är det inte svårt att föreställa sig vilken inställning dessa personer har till f. d. Sovjet och folk som kommer därifrån …Men det värsta är att de yngre generationerna, till stor del, också har "ärvt" denna inställning till öst! Det kan man tydligt se i den så överreklamerade och TV-aktuella serien "Brottsvåg" som mest påminner om "anti-rysk" propaganda.
Hur som helst, vi har lärt oss att om man ej är svensk, blir man oundvikligen dömd, bara man kommer i närheten av rättsväsendet. Då blir även språkfrågan väldigt aktuell. Det är ju ingen hemlighet att man, redan från början, alltid hamnar i underläge, om man har bristande kunskaper i svenska. Inte nog med att det finns för få tolkar; nästan alla som finns tillgängliga, har så låg kompetens att det borde vara olagligt för dem att ha detta arbete. På tal om "olagligt", struntar många av tolkarna helt i sitt ansvar inför klienten och sin tystnadsplikt, utan ser jobbet mera som ett enkelt extraknäck. Detta leder till att man, som dömd invandrare, riskerar att aldrig ens få klart för sig, vad det är man egentligen har blivit dömd för, om man inte själv kan perfekt svenska.
Ännu en sak som chockerade oss, var att man som misshandlad målsägande, lätt kan sättas i häkte och nekas adekvat läkarvård. Vid detta tillfälle, upptäckte vi också att sparkar mot huvudet ej anses tillfoga svåra skador, för att skadorna ju inte syns så bra! Än sen om du har hjärnskakning och lider av fruktansvärd huvudvärk - drick fruktjuice, så blir det bra igen! Ungerfär så löd läkarens råd, då han äntligen behagade att komma till häktet för att undersöka skadorna…
Som sammanfattning, är det bara att inse att den rådande inställningen i detta land, som alltid hyllar jämnställdhet och demokrati, är att om man ej kan tänka på svenska och leva som en svensk, är man inte mycket värd. Det är helt ens eget fel, om man skulle råka ut för någonting. Och går man till domstolen, vänds lätt allt man säger emot en. Hela statssystemet gallrar hänsynslöst ut alla som, på något sätt, avviker från bilden av "den perfekte svensken".
Så, kort sagt, när ni behöver hjälp, är det inte alls så självklart att man ska ta kontakt med polisen!

Kristina Zaharova,
familjen, vänner, bekanta m. fl.