Efter artikeln om Folkviljan och massinvandring i Invandrarrapport 1/1997 har redaktionen fått två brev. Här återges de i förkortade versioner, eftersom de i övrigt inte innehåller några sakupplysningar eller motargument, utan endast allmänt lösa påståenden.

I en tidskrift benämnd "Invandrarrapport" nr 1 1997 utgiven av Immigrantinstitutet förekom-mer en artikel under rubriken "Varför talas det om massinvandring?" Som författare anges Miguel Benito.

Artikeln är full av osakligheter, desinforme-rande flum och lösa påhopp på den seriösa organisationen Folkviljan och Massinvand-ringen.

Denna organisation har i olika flygblad på saklig grund och med stöd av UNHCR:s (FN:s Flyktingkommissariat) år 1995 publicerade noggranna statistik över asylbeviljningen i Europas länder under 5-årsperioden 1990-1994, påvisat den jämfört med andra länder, extremt stora asylbeviljningen och tillhörande anhöriginvandringen (men permanenta livsvar-aktiga uppehållstillstånd!) till Sverige. Vem som helst som kan läsa och utvärdera FN:s sta-tistik - kanske även Benito själv om han orkar skaffa ett exemplar av UNHCR:s tidskrift Refugees 3/1995 med rapporten "Asylum in Europe" - kan där återfinna de sakliga upp-gifter som Folkviljans flygblad grundar sig på.

Slutligen en liten kommentar: Namnet Miguel Benito kan möjligen tyda på ett ursprung l latinska länder t.ex. i Sydeuropa. Det kan därför vara intressant att syna det bidrag till asylbeviljning som UNHCR-rapporten anger för länderna Italien, Spanien och Portugal. Sammanlagt har dessa länder under 5-årspe-rioden beviljat 5 460 varaktiga asyltillstånd. Jämför detta tal med Sveriges 110 900 dvs. ca 20 ggr så många som de nämnda ländernas sammanlagda antal!

Immigrantinstitutets föreståndare Miguel Beni-to har i dess Invandrarrapport 25/1 skrivit om organisationen FOLKVILJAN OCH MASS-INVANDRINGEN under rubriken "Varför talas det om massinvandring?". Det enda som står klart efter genomläsning är att MB vill ha en obegränsad invandring till Sverige och det är givetvis en åsikt som han har rätt att föra fram. Det är kanske inte ens förvånande efter-som han inte företräder svenska intressen utan talar för ett särintresse.

Han försöker hänvisa till Sveriges stora yta för att hitta stöd för en mer omfattande invand-ring och han tycks vara okunnig om att Sverige till största delen är ett kargt och kallt land där tom de som är vana vid förhållandena i de stora skogslänen och trivs med dem har svårt att försörja sig och bo kvar.

Han försöker bagatellisera invandringen med argument som han uppenbarligen inte förstår motverkar hans egna syften. Sålunda skriver han, med fetstil "Flyktingar var bara 4.832 av de 31.664 som fick uppehållstillstånd 1966." Just det!

Han frågar, också i fet stil "Vill FoM kanske förklara varför Sverige bättre klarade sin flyktingmottagning 1939-1949 än idag?". Helt kort bl.a.:

1. Det var människor som flydde för sitt liv undan först Hitlers och sen Stalins härjningar, alltså genuina flyktingar vars asylstatus då gick lätt och snabbt att avgöra.

2. Det var då mest människor från närområdet, med långvariga och täta relationer till Sverige; så hette det under kriget att Finlands sak är vår.

3. De som kom från Norden och Nordeuropa var lättintegrerade i det svenska samhället.

4. Det var inte lika många som kom då, trots världskrig ända in på gränserna, som under de senaste tio åren.

5. Det var endast elementära behov, mat och tak över huvudet, som det då gällde.

6. Det var då brist på arbetskraft när många svenskar var inkallade.

I övrigt hänvisas MB till tillgänglig litteratur.

Artikeln som MB skrivit gagnar vare sig honom själv, Immigrantinstitutet eller immig-ranterna. Varför har han då skrivit den? Säg det!

Styrelseledamot i FoM

Folkviljan och massinvandring, som gör gällande att de har professorer och docenter bland medlemmarna, tycks sakna de mest elementära kraven på källgranskning. Den artikel i Refugees nr 3, 1995 som de hänvisar till är skriven av Christiane Berthiaume. På Refugees innehållssida står det att läsa:"The opinions expressed by contributors are not necessarily those of UNHCR." Inte bara det, i noterna till en av de tabeller som FoM hänvisar till står: "Figures are subject to retrospective changes by certain countries". Slutligen, när det gäller artikeln i fråga så tycks FoM inte haft tid att läsa den i dess helhet. Författaren skriver nämligen i slutet: "How can poor countries be convicted to accept refugees if the richest nations close their doors to the few still knocking?".

Jag vill därför rekommendera FoM att i stället för att övertolka bristfälliga siffror i en tidskriftsartikel, gå till UNHCR:s egen Internetinformation där siffrorna är mer slutligtiga. Det går utmärkt att göra det via Immigrant-institutets hemsida www.immi.se och klicka sedan på flyk-tingar, då kommer man till UNHCR:s siffror för 1991-1994 och 1995. Av siffrorna från UNHCR för 1995 framgår det att Sverige är det sjätte landet i Europa och det trettioandra i världen när det gäller flyktingmottagningen.

Jag vill absolut inte ha någon obegränsad invandring till Sverige eller något annat land. Däremot är det så att när vi talar om arbetskraftsinvandring till Sverige idag så är det fråga om ca 200 personer per år, inte mer. Antalet flyktingar de senaste två åren 1995 och 1996 har legat kring 5.000. Resten är sådana som enligt lagarna har rätt att bosätta sig här: återvändande svenskar, medborgare i Norden och i övriga EES-länder, utlänningar som gifter sig med svenskar eller med invandrare med uppehållstillstånd, barn eller föräldrar till invandrare (ganska preciserat i lagen vilka som omfattas), gäststuderande. Vilken av dessa grupper vill FoM stoppa vid gränsen?

När Peder Norrby (inte att förväxla med Peder Norrby från Trapcode Software, Uppsala) påstår att de som kom på 40-talet var människor som flydde för sina liv, så gällde det väl för bosnierna 1992-1994 också. Och hur skall närområdet definieras? Bosnien ligger fortfarande i Europa. Enligt SCB kom inte mindre än 167.715 personer till Sverige under 1941-1949, i genomsnitt 30.000 personer per år efter freden 1945. Sannolikt blir det flera som kommer till Sverige under 1990-talet, men skillnaden blir inte signifikativ, särskilt med tanke på alla dem som under samma tid lämnar Sverige, både invandrare och svenskar.

Minnet är kort, brukar man säga. Påståendet att de som kom från Norden var lättintegrerade i det svenska samhället saknar förankring i den dåtida verkligheten. De finländare som kom till Sverige på 60- och 70-talet brottades med stora problem. Skällsordet "finnjävel" har Peder Norrby kanske aldrig använt själv. Dock har många finländare och för den delen andra invandrare dålig erfarenhet av.

I Immigrant-institutets bibliotek finns idag ca 12.000 olika skrifter om invandrare och flyktingar. I egenskap av föreståndare för detta bibliotek inbjuder jag företrädare för och övriga medlemmar i FoM att i vårt bibliotek närmare studera migrationsfrågor i Sverige och i världen.