Många hinder för invandrares integration

Kvinnornas situation är särskilt svår

Rapporten visar att invandrare i alla avseenden har sämre levnadsförhållanden än svenskar. I regel är kvinnornas levnadsförhållanden också sämre än de invandrade männens. Kvinnor från samtliga fyra grupper är t ex ensamstående möd-rar oftare än svenska kvinnor.

Invandrares oro för framtiden, för arbetslösheten, ekonomin, våld på grund av etnisk tillhörighet, för barnens framtid osv är avsevärt större än svenskars.

Alla ca 2 000 invandrare, som intervjuats kom till Sverige under 1980-talet, var då mellan 20 och 44 år och är idag fortfarande i arbetsför ålder. Rapporten bygger på intervjuer där in-vandrarna själva berättar om sina livsvillkor och om etableringsprocessen i Sverige, från ankomst-dagen på 1980-talet till intervjutillfället 1996.

Levnadsförhållanden skiljer sig mycket mellan de fyra undersökta invandrargrupperna. Men i samtliga fyra grupper är levnadsförhållandena svårare än för svenskar.

De intervjuade invandrarna är ofta arbetslösa, har oftare än svenskar ekonomiska problem och sämre hälsotillstånd. Arbetslöshet försvårar in-vandrares integration, både den ekonomiska och den sociala. Bristfälliga kunskaper i svenska språ-ket, i synnerhet bland invandrare från Turkiet och Chile, är också ett allvarligt hinder i integrationsprocessen.

Av de fyra intervjuade invandrargrupperna är levnadsförhållandena för dem som är födda Po-len mest gynnsamma och liknar mest svenskarnas villkor. Skillnaden i levnadsförhållandena mellan övriga tre grupper och svenskar är betydligt stör-re.

Utbildningsnivån från hemlandet varierar, från mycket låg bland kvinnor från Turkiet till hög bland invandrare från Polen och Iran. Det är vanligt i samtliga grupper att de uppfattar sig som överkvalificerade för sitt aktuella arbete.

Samtliga fyra invandrargrupper vill helst bo i områden där flertalet invånare är svenskar. I samtliga grupper är kvinnorna oftare än svenska kvinnor ensamstående mödrar. En tredjedel av kvinnorna från Chile och var femte kvinna från de övriga tre grupperna är ensamstående mor.

De allra flesta umgås med sina landsmän, för-utom de från Polen som i lika hög grad umgås med svenskar. Men det är också vanligt att in-vandrare i de fyra grupperna har ett mycket begränsat umgänge överhuvudtaget. Var femte kvinna från Chile och Iran umgås t ex mycket sällan eller aldrig med vänner, bekanta eller släk-tingar.

Invandrares oro för olika situationer i framtiden - arbetslöshet, dålig hushållsekonomi, vålds-handlingar p g a deras etniska tillhörighet, bar-nens framtid i Sverige etc är avsevärt större än svenskarnas.

Alla fyra invandrargrupperna anser sig ha sämre hälsa jämfört med infödda svenskar av motsvarande ålder och kön i praktiskt taget alla avseenden. Det finns också stora könsskillnader. Kvinnorna från Chile, Turkiet och Iran är betydligt sjukare än männen och betydligt sjukare än svenska kvinnor i samma ålder. Det gäller främst långvarig sjukdom och i synnerhet nedsatt rörelseförmåga och olika värktillstånd såsom värk i rygg, nacke och axlar, besvär som ofta är arbetsrelaterade.

När det gäller psykiska besvär som sömnbesvär, huvudvärk, ängslan, oro och ångest så är det vanligare bland kvinnorna men även omfattande bland männen, i synnerhet bland män från Iran.

Många av de intervjuade känner sig behandlade sämre än svenskar bl a när de söker arbete eller bostad, när de går till banken för att söka lån, av försäkringskassan och socialtjänsten. Ett undantag är sjukvården som de uppfattar bemöter dem på samma sätt som svenskar bemöts.

Undersökningen har gjorts i samarbete med Folkhälsoinstitutet , Statens Invandrarverk, och Inrikesdepartementet