Lööw, Heléne, Nazismen i Sverige 1980-1997 : Den rasistiska underground-rörelsen : musiken, myterna, riterna. - Stockholm, Ordfront Förlag, 1998. - 528 s.

"Om denna plundring fortsätter i dagens takt,
så kommer våra barn att tvingas leva i ett
dekadent samhälle och i en mångkulturell misär.
En misär där kommunister, bögar, negrer och andra
avvikande människor är värda mer än oss arier.
Dom normala och dom rasligt troende kommer
hittas längst ner på samhällsstegen.
Denna stege som helt bestäms av mediernas korrupta
lögner....Så om ni inte vill se ert hela kulturarv rinna ut i
sanden och överlämna en splittrad nation till kommande
generationer så är det dags att ta ställning nu, inte i morgon. Nu!"

Ariska Bröderskapet nr 2/1996 under rubriken

"5 minuter om kamp, parasiter och hat från en krigsfånge"

På 1980-talet trodde många svenskar att de levde i det bästa av samhällen: några incidenter med rasistiska förtecken väckte dem brutalt ur den föreställningen. En uppbyggnad av antidemokratiska rörelser tog fart, även i resten av västvärlden. De bestod av lokalt förankrade, löst organiserade gräsrotsgrupperingar i stället för små marginaliserade, elitiska partier. Men nätverken, med musiken som förenande länk, var internationella och vittfamnande tack vare ny teknik och nya medier.

Bilden man får när man har läst Heléne Lööws bok över nazismens utveckling och utbredning i Sverige är dyster och nedslående. De nya högerradikala våldsrörelserna har inte minskat i antal, de har inte bromsats av den allmänna debatten eller av de upplysningskampanjer som riktats mot deras historiesyn eller mot deras män-nisko- och samhällssyn. Tvärtom har de vuxit och breddat sin verksamhet.

De har heller inte synbart mildrat sitt hat-fulla budskap. De är idag, liksom igår, fixerade vid hatet och våldet som kampmedel. De tror att utvecklingens drivkraft är striden mellan raserna och att livets mening, både det sociala och det enskilda, är och måste vara ett oförsonligt krig mellan de starka och de svaga, mellan de handlingskraftiga och de parasitära - ett krig som måste vinnas av de starka om kulturen skall undgå ragnarök.

Heléne Lööws bok är en forskningspresentation av stor betydelse. Den är en empirisk kartläggning av nazismens utbredning, ställningstaganden och organisa-tionsväsende.

Heléne Lööv är en auktoritet på svensk nazism. Hon är filosofi doktor i historia och huvudsakligen verksam vid Brottsförebyggande rådet.

1990 kom hennes doktorsavhandling Hakkorset och Wasakärven : En studie av nationalsocialismen i Sverige 1924-1950.

Hon är en flitig debattör i medierna och föreläser ofta om svensk nazism.

Boken är den första stora vetenskapliga kartläggningen av den moderna rasideologiska rörelsen i Sverige - dess historiska rötter, dess aktionsformer, ideologi, och mytologi.

En larmsignal ljuder kring 1980, när några incidenter med rasistiska förtecken äger rum. Nya antidemokratiska rörelser har spirat i det tysta - i Sverige och i andra europeiska länder. De bärs upp av en ny ungdomsgeneration. Somliga uppträder som svartklädda skinheads, de gör hitlerhälsning, och sprider skräck på gatorna.

Som Heléne Lööw visar i sin bok, har den moderna rasideologiska rörelsen slagit rot och förgrenat sig - inte som mellankrigstidens nationalsocialistiska rörelser genom att bilda små elitpartier, utan genom lösa grupperingar som knyts samman i nätverk (lokala och internationella) med musiken som förenande länk och med ny teknik och nya medier till sin hjälp för att sprida budskapet om Vit Makt och raskrig.

Vart är vi på väg? Heléne Lööw, som sam-lat ett unikt material i text och bild om dessa nya grupper, hjälper oss att tyda tecknen.

Heléne Lööw, har samlat material till boken i sju år: intervjuer, rättslig material, bilder och konserter samt rörelsernas egna tidningar och tidskrifter.

Boken består av fyra huvuddelar. Den första är historisk och inleds av en tillbakablick på Nordiska Rikspartiets utveckling under 1980- och början av 1990-talet. I bokens andra del försöker Heléne Lööw att teckna en bild av den moderna rasideologiska rörelsens speciella kultur - dess kampformer och olika yttringar - samt att se närmare på motiven för att ansluta sig till dessa rasistiska grupper.

I den tredje delen analyserar hon rörelsernas ideologi och retorik, med tonvikten på de senaste femton åren. Hon avslutar med en beskrivning av mytologi och symbolik.

Trots alla dess stora förtjänster tycker jag nog att Heléne Lööw kunde ha lyft perspektivet en smula och spekulerat mer om varför i slutet av vårt kartastrofdrabbade århundrade människor blir nazister.

Jag hoppas att Hegel hade fel när han sade att "historien lär oss att vi aldrig lär oss av historien."