Den som utan egen skuld inte kan styrka sin identitet skall inte vara utestängd från

möjligheten att bli svensk medborgare. Man måste dock ha haft hemvist i Sverige i minst åtta år och bedömts som trovärdig när det gäller de uppgifter som lämnats om identiteten.

Detta föreslår 1997 års medborgarskapskommitté i delbetänkandet i Medborgarskap och identitet (SOU 1997:162) som överlämnades till dåvarande integrationsminister Leif Blomberg. Kommittén var parlamentariskt sammansatt med ledamöter från samtliga riksdagspartier.

I dag gäller ett ovillkorligt krav på att man skall kunna styrka sin identitet vid ansökan om svenskt medborgarskap. Det skall vid naturalisationstillfället inte råda någon tvekan om sökandens identitet. Utgångspunkten är att man hos Invandrarverket skall kunna förete ett hemlandspass i original, alternativt en fotoförsedd identitetshandling utfärdad av behörig myndighet i hemlandet. Handlingens äkthet skall inte kunna ifrågasättas.

Detta har lett till problem för stora grupper av invandrare. Det gäller framför allt flyktingar och personer som kommer från länder som saknar fungerande statlig ad-ministration. Problemet blev påtagligt un-der slutet av 80-talet och har ökat under senare år. Oklar identitet är numera den klart vanligaste orsaken till avslag på an-sökningar om svenskt medborgarskap. Under år 1996 åberopade Invandrarverket denna grund i 2606 av de 4406 medborgarskapsansökningar som avslogs.

1997 års medborgarskapskommitté, med uppgift att göra en fullständig översyn av lagen om svenskt medborgarskap, har haft att utreda den här frågan med förtur.

Enligt kommitténs uppfattning är det inte rimligt att den som utan egen skuld inte kan styrka sin identitet skall vara ute-stängd från möjligheten att erhålla svenskt medborgarskap för all framtid. I de fall då det inte går att styrka identiteten bör det vara tillräckligt att utlänningen, med beaktande av samtliga omständigheter, bedöms som trovärdig när det gäller lämnade uppgifter om identiteten.

Tidsgränsen åtta år för denna dispensmöjlighet innebär en avvägning mellan olika intressen. Normalt krävs fem års hemvist i Sverige för att kunna få medborgarskap. Ett viktigt skäl för en längre tids-gräns är att möjligheten att bedöma trovärdigheten ökar. Tidsskillnaden är också ett incitament för sökanden att göra vad som är möjligt för att få fram handlingar som styrker identiteten. Å andra sidan har kom-mittén varit angelägen att inte flyktingar och andra som har svårt eller saknar möjlighet att få fram identitetshandlingar skall behöva vänta orimligt länge på sitt medborgarskap.

Kommitténs ledamöter är eniga om huvudprinciperna i förslaget. Moderata samlingspartiet ledamot reserverar sig dock mot tidsgränsen och anser att den bör vara minst tio år. Miljöpartiets ledamot reserverar sig mot majoritetens ställningstagande att åttaårsgränsen skall vara en absolut minimigräns.

Medborgarskapskommitténs delbetänkande finns på regeringens hemsida på inter-net. Adress: http://www.regeringen.se/.