För två år sedan var det s k Blommanpengarna som skulle underlätta livet på förorterna och bidra till invandrarnas integration. Malmö fick 18 miljoner för åtgärder i Rosengård och Hyllie, men hur gick det? Blev det bättre? Forskarna Gunnar Ahlsmark och Rolf Olsson har nyligen presenterat en utvärdering som visar att Blommanpengarna har tyvärr inte gjort någon större nytta - tvärtom har en del av pengarna gjort en direkt skada. Det gäller drygt tre miljoner som använts för grundskolestudier för vuxna invandrare. Kursen blev en ren skrivbordsprodukt - som myndighetsprojekt ofta tenderar att bli. Verkligheten var en annan, och det blev svårt att rekrytera deltagare. Till slut fick man ihop 48 istället för de planerade 100. Då visade det sig att lärarna hade förberett sig att ta emot elever med bättre förkunskaper. Pedagogiken som användes passade inte alls gruppens behov.

Kursen blev ett enda långt lidande för såväl lärare som för elever. Istället för att hämta nya kunskaper och styrka för att gå vidare blev alla totalt desillusionerade. Endast två elever klarade kursen! Forskarna konstaterade att det i detta fall hade varit bättre att kasta pengarna i sjön - då hade de i alla fall inte gjort någon skada!

Även andra delar av Blomman-projektet får skarp kritik. Vissa verksamheter har blivit en ren terapi utan integrerande verkan. En del av pengarna har satsats på olika träffpunkter om vilka man konstaterar att det är föga integrerande att invandrare träffar andra invandrare i en lokal på ett segregerat område.

Gunnar Ahlsmark tar speciellt upp planeringsfasen och berättar om Invandrarpolitiska föreningens kritiska inblandning p g a att invandrarföreningar som ville med-verka kördes brutalt över av ledningsgruppen - i praktiken av invandrarförvaltningens chef Ronny Nilsson - som ville istället satsa pengarna på OPS-resurscenter och andra redan pågående eller färdigplanerade projekt. IPF befarade också att pengarna skulle gå till projekt som skapar jobb för svenska funktionärer, medan invandrare får medverka gratis eller som en motprestation för socialbidraget. När pengarna har gått åt och projektet slut skulle invandrarna vara lika arbetslösa och lika lite integrerade som tidigare. IPF:s farhågor har dessvärre besannats, av forskarnas rapport att döma.

Även denna gång har man kört över de boende i Rosengård. Det är myndigheterna som formulerar problemen och planerar alla åtgärder. De visar en välvilja och goda ambitioner. Det finns dock skäl att fråga sig om de har tillräckliga kunskaper eller baserar deras problemformuleringar på fördomar och deras förslag på traditionella modeller?

Socialdemokraterna som har initierat projektet visar återigen sin nationalistiska chauvinism och okunskap när de vill satsa på språkförskolor för invandrarbarnen - enbart för att dessa ska lära sig bättre svenska. Modersmålet tycks inte ha någon plats i sossarnas tankevärld. Ändå är Rosen-gårdsbarnens problem att de blir skrala i båda språken eftersom miljön stödjer in-getdera. Allt fler barn drabbas idag av halvspråkighet. Att enbart satsa på svenskundervisning är inte en gångbar lösning - det borde erfarenheterna ha visat även för sossarna. Men som så ofta tidigare tycks de använda rådgivare som är föga sakkunniga!

En annan uppenbar felsatsning är att tro att arbetslöshetsproblemen kan åtgärdas i Rosengård. Här har stadsdelsreformen skapat konstgjorda gränser som är mycket skadliga. Idag finns det inte många som arbetar inom sin egen stadsdel - så fungerar arbetsmarknaden. Därför är kommunens generalplan för arbete och sysselsättning (Gefas) dömd att bli en i raden av miljonslukande sysselsättningsprogram som inte leder till riktiga jobb för andra än sina egna funktionärer.

Det skulle vara bättre att underlätta för invandrarföretagen - inte bara i Rosengården där det redan finns många utan i Limhamn, Slottstaden etc, där det finns köpstarka kunder men knappt några invand-rarföretagare! Och man kunde ta krafttag mot fastighetsspekulanterna som annars tar död på Möllevångens livliga handels-område som idag sysselsätter hundratals Rosengårdsbor. Man kunde också använda miljonerna för att skapa nya jobb för invandrare inom den privata och den offentliga sektorn! Kosmetiska åtgärder som enbart ger jobb åt svenskar har vi sett nog av!

Om Rosengård ska bli ett nationellt exempel krävs det mer radikalt nytänkande än socialdemokraterna har vågat sig på nu!