HÖSTNATT I HELSINGBORG
Mina ögon dränkes i regn
tårarna blandas med salstänk och jod
stormen piskar mig fram
genom mörka gator
tomma och ödsliga
husen är blinda
döva och stumma
havet rasar mot kajen
vinden pinar träden
nattsvarta moln
släcker månens mjuka stråle
stjärnorna slocknar
varför tändes inga ljus
när jag söker skydd
i min broders tält
ingen hand söker trevande fram
inget ord viskas
bedövade mina öron
hjärtat dunkar
höstens härtåg och vrede
härjar grymt
i hus och hjärtan
sömnlös jag fryser
Sundets lanternor och fyr
är släckta...
Karl H Bolay
Urn: Kring kullen, 1977.