HÖSTNATT I HELSINGBORG

 

Mina ögon dränkes i regn

tårarna blandas med salstänk och jod

stormen piskar mig fram

genom mörka gator

tomma och ödsliga

husen är blinda

döva och stumma

havet rasar mot kajen

vinden pinar träden

nattsvarta moln

släcker månens mjuka stråle

stjärnorna slocknar

varför tändes inga ljus

när jag söker skydd

i min broders tält

ingen hand söker trevande fram

inget ord viskas

bedövade mina öron

hjärtat dunkar

höstens härtåg och vrede

härjar grymt

i hus och hjärtan

sömnlös jag fryser

Sundets lanternor och fyr

är släckta...

 

Karl H Bolay

Urn: Kring kullen, 1977.