Estlands nationalepos Kalevipoeg plagierar inte finska Kalevala. Det är snarare en uppföljning.

Kalevala betyder Kalevs rike. Kalevipoeg på estniska är Kalevs son.

Även här förekommer övermänniskan Kalev, men bara i början. Han kämpar om den omsvärmade Lindas gunst, gifter sig, får barn och dör. Det är hans son Kalevipoeg, som i konkurrens med sina bröder blir kung. Han bryter mark, plöjer, sår, skördar och bygger borgar. Han försvarar landet mot fiender men är inte enbart en positiv hjälte. Han simmar över havet och våldför sig på den sköna öseltösen. Han beställer ett mäktigt svärd, den tidens supervapen, från den kände finske smeden men glömmer att betala det. Mjödberusad halshugger han smedens son. Svärdet får en förbannelse och blir stulet.

Kalevipoeg stiger ett par gånger ner i dödsriket, där han kämpar med smådjävlarna och till och med lyckas besegra och fjättra själve Hornper. Han kommer tillbaka till jorden och finner svärdet på botten under vattnet. Men han har glömt förbannelsen, och när han tar upp svärdet hugger det av hans båda ben.

Kalevipoeg dör och rider ner till dödsriket. Där får han höra en mäktig röst från ovan: "Slå klippan med knytnäven!" Han lyder och handen fastnar.

Men en gång den tiden timar, då ur båda ändar blossen flammar upp i ljusan låga, bränner loss den store kämpens knutna hand ur kalla klippan. Då skall Kalev komma åter, sina söner lycka bringa och förändra Estlands öde.   Med denna optimistiska vers slutar det estniska nationaleposet Kalevipoeg.

Kr. R. Kreutzwald ligger på julhalmen i boningsrian och lyssnar, husmor i folkdräkt sjunger och farfar i bakgrunden kompar på kantele. Konstnär: Ants Viidalepp

Det är således inte att undra på, att delar av det har tonsatts och blivit till nationalistiska kampsånger och att frihetskämpar i alla tider inspirerats av det. Till och med små barn kan delar av det utantill.

På 1800-talet samlade läkarna Fählmann och Kreutzwald lösryckta sånger ur den muntliga, folkliga traditionen. Kreutzwald ordnade dem sedan i sammanhängande form, bearbetade dem och gav ut hela eposet år 1861, varefter det blev till en inspirationskälla i den nationella frihetskampen.

Senare har några förståsigpåare kritiserat honom för att han troligen av fruktan för den ryske tsarens censur mildrat några avsnitt, som kunde tolkas som ryssfientliga. Kännare av den hedna Taaratron har också påpekat, att den kristne Kreutzwald något självsvåldigt censurerat den hedna symboliken i eposet och fört in vissa kristna symboler och värderingar. Men eftersom sångerna är så fulla av urkraft, har verket ändå behållit sin fräschör och sitt djup.

Kalevipoeg har översatts bl.a. till tyska och engelska, men på svenska finns bara en kort prosaöversättning från 1963 gjord av Helmer Winter.

Därför har jag utan att vara bevandrad i skaldekonsten tagit mig ofoget före och på egen risk presterat bifogad tolkning av eposet för att försöka ge de svenska läsarna en liten försmak av dess poetiska skönhet.

Jag har inte försökt göra det omöjliga och prestera en ordagrann men ändå formellt korrekt översättning. Mitt mål var att i möjligaste mån försöka behålla eposets runometriska rytm, som dock bryts på ett par ställen även i originalet samt att vidarebefordra dess folkpoetiskt besvärjelseliknande karaktär med hednisk symbolik och ett rikt bildspråk. För att göra det begripligt på svenska har jag medvetet frångått dess ålderdomliga estniska språkdräkt. Vad jag presenterar för er är alltså inte en översättning utan min egen svenska tolkning, anpassad till svenska läsare.

Om Erik Haamer

Erik Haamer: Såningsmannen

Illustrationerna i denna utgåva är gjorda av konstnären Erik Haamer. Erik Haamer föddes den 17.2.1908 i Kuresaare, Ösel, Estland. Död den 4.11.1994 i Kungälv, Sverige. Gravsatt 1995 i Kuresaare, Ösel. Bosatt i Sverige från 1944 till sin död. Studier på Högre Konstskolan "Pallas" i Tartu 1930-1935. Representerad på moderna muséerna i Stockholm och Rom, Kungliga muséet i Budapest, Tallinn, Tartu, Vilnius, Kaunas, Moskva, Paris, Örebro och Uddevalla. Erik Haamer gjorde år 1952-1953 tjugofem illustrationer till "Kalevipoeg". Eposet utgavs i exil år 1954 i Toronto med tjugo av kolteckningarna.

Erik Haamer blev tidigt uppmärksammad i Estland för sina målningar med motiv från kustböndernas liv på Ösel och Runö, "svenskön". 1945 bosatte sig Erik Haamer i Göteborg. Västkusten, den norska kusten och portugisiska atlantkusten blev hans huvudsakliga motivkrets under fem decennier. Erik Haamer såg sig själv som en realistisk konstnär, starkt bunden till människor och miljöer i sin omgivning. Han tyckte om att vistas mitt i sina motiv – med fiskare ute i Nordsjön och Loften – där han alltid såg möjligheter i överflöd och där gjorde han personliga urval och gestaltade det självupplevda med stark inlevelse, humor och värme. Folkeposet "Kalevipoeg" är naturligtvis en abstrakt värld. Myt och saga vars ursprung sträcker sig långt bakåt i tiden kan emellertid få ny aktualitet i den tid vi lever i. Klassiska verk står öppna för subjektiva tolkningar. Myt, saga och verklighet kan i sällsynta fall sammanfalla på ett märkligt sätt. Så framstår dessa kolteckningar som självupplevda brottstycken ur det estniska folkets och Erik Haamers eget liv. Pille Haamer Florell

Erik Haamer: Öseltösen, 1952