En pyramid visade andelen anställda invandrare. 0% bland statssekreterarna och 45% bland städarna. Tydligare kunde det inte uttryckas. När vi nu har fått en ny integrationsminister som säger sig vilja arbeta mot diskriminering så kunde arbetet börja på riktigt i hennes närhet. Då skulle resultatet synas ganska snabbt.

Det verkar rimligt att man börjar sin karriär nerifrån. Men om det inte finns likvärdiga chanser för invandrare som för ursprungsbefolkningen att komma upp på karriärstegen, då är det uppenbart fråga om diskriminering.

Jag bläddrade i en katalog över statliga företag. Det finns ca 600 personer som sitter i dessa företags styrelser. Invandrarna kunde räknas med ena handens fingrar. Kunde Mona Sahlin ordna så att förslagsvis ett 60-tal invandrare skulle bli valda in i dessa styrelser de närmaste två åren, då vore mycket vunnet. Det finns många duktiga invandrare som skulle passa in i dessa företag.

Jag känner inte till någon landshövding som är invandrare. Ett par invandrare som landshövdingar bör bli regeringens mål de närmaste två åren alltefter som vakanserna uppstår.

Först när detta är genomfört kan regeringen börja tänka på kvotering och på att ställa krav på det privata näringslivet.

Vi har på nytt börjat att diskutera import av arbetskraft, särskilt inom vissa yrkesgrupper. Fackföreningarna ställer sig negativa och hänvisar i första hand till att det finns arbetslösa invandrare som borde anställas först. Min inställning är densamma. Jag har vid flera tillfällen påtalat det orimliga i att man importerar läkare från andra länder medan det finns läkare i Sverige som inte får jobb enbart på grund av att de kommit hit som flykting-ar. I en tidning skrevs det om en gynekolog som för att trygga sin försörjning var tvungen att utöver sin privatmottagning arbeta som tolk för andra gynekologer. Att landstinget inte kunde se det absurda i detta! Att de andra gynekologerna inte heller förstod att de varje gång de anlitade den utländska gynekologen som tolk förnedrade henne!

Ju mer jag funderar på detta desto mer inser jag att vi på något sätt har tänkt fel hela tiden. Import av ny arbetskraft konkurrerar inte ut de som är arbetslösa, den konkurrerar eventuellt ut några som re-dan har arbete.

De arbetslösa konkurreras ut av vår trångsynthet och våra stela regler. Vi ser flyktingarna som en belastning och en kostnad, inte som människor som också har rätt att finnas till och leva som alla andra.

Miguel Benito