Möjligheten till anhöriginvandring har på senare tid gjorts svårare än tidigare och omfattar idag i huvudsak endast barn under 18 år och föräldrar vars enda nära släkt finns i Sverige och som bevisligen är beroende av att ha sina barn här, vilket inte alltid är lätt att övertyga myndigheterna om.
      Det är inte bara invandringen som sådan som har stramats åt, utan även möjligheterna till besök av anhöriga. Från en del länder krävs det visum för att komma till Sverige. Antalet länder med visumkrav har utökats i och med Schengenavtalet. För många invandrarfamiljer i Sverige är det näst intill omöjligt att ordna besöksvisum för nära anhöriga. Orsaken till det är myndigheternas tro att de som kommer till Sverige sedan hoppar av och begär asyl. Samtidigt vet vi för lite om hur många det är som begär asyl i stället för att åka tillbaka hem. Myndigheterna visar inte sådan statistik. Ett administrativt problem borde inte stoppa möjligheterna för besöksvisum.
      För de invandrarfamiljer som drabbas av myndigheternas misstro innebär det också ett socialt- och hälsoproblem. De lider extra av att anhöriga inte får besöka dem. Numera är det också så att man ska betala en avgift för att söka visum, en avgift som inte återbetalas om svaret är negativt. På sätt och vis är det fråga om bedrägeri från statens sida. Vi betalar normalt inte för en vara vi inte får. Här betalar man för något som det inte finns några garantier om att få. När det gäller hemländerna är det också så att visumansökare personligen ska bege sig till det svenska konsulatet eller am-bassaden, vilket redan i sig kan vara svårt.
      Vi vet att situationen i världen inte är den bästa just nu. Men att stänga gränserna kan aldrig vara lösningen. Vi hör ständigt på nyheterna om människor som illegalt tar sig till Europa och som till och med riskerar sina liv genom att gömma sig i conteinrar eller åka i undermåliga och överbelastade fartyg.
      Någonting står inte rätt till, vare sig i utvandringsländerna, eller i de tilltänkta mottagarländerna.
      De västeuropeiska länderna är idag mottagarländer. De har dock under histo-riens gång varit utvandringsländer. Utan den utvandring som skedde under 1800-talet och första hälften av 1900-talet hade Europa inte blivit vad det är idag. Många av utvandrarna kom tillbaka och hjälpte till att bygga upp det gamla landet. Så är det även idag med många av invandrarna i Sverige. De återvänder till sina hemländer med nya kunskaper och erfarenheter, förhoppningsvis också med nytt kapital, och medverkar till att bygga upp sina gamla hemländer.
      Generositet och solidaritet över gränserna idag kan löna sig för framtiden.

Miguel Benito