OBEHAGLIGT FÖR STATEN? Immigrant-institutet befinner sig idag i en mycket svår situation. 1993 köpte Immigrant-institutet, under förutsättning att man på sedvanliga skattevillkor fick tillbaka byggmomsen, ett fastighetsbolag som kom att få namnet Invandrarnas Hus. Med köpet av fastigheten försäkrade man sig om en tryggare framtid, trodde man.
    Efter några år bestämde Skatteverket att Immigrant-institutet skulle vara momsbefriat efter mer än 20 år av momsplikt. Konsekvensen blev att institutet retroaktivt tvingades återbetala 700.000 kr i moms för åren 1997-2000.
    Detta innebar samtidigt att Invandrarnas Hus retroaktivt avkrävdes på 1,3 miljoner kr av Skatteverket eftersom man inte längre hade någon momspliktig hyresgäst. Det är alltså inte fråga om några skulder som Immigrant-institutet eller Invandrarnas Hus samlat på sig, utan om ett på administrativ väg och med retroaktiv verkan uppkommet krav.
    Samtidigt med ändringen av momsreglerna minskade Kulturrådet året 2000 anslaget med 17% eller 173.000 kr/år för att i stället öka anslaget till Mångkulturellt centrum i Botkyrka.
    I början av år 2002 begärde Invandrarnas Hus via Finansdepartementet att Regeringen skulle avskriva det uppkomna administrativa kravet. Den möjligheten hade Regeringen enligt lagen om mervärdeskatt. Det dröjde 10 månader innan ett negativt beslut fattades. För varje vecka som gick tjänade dessutom staten ca 4000 kr i ränta.
    Valveckan i september 2002 fick Mångkulturellt centrum av regeringen 600.000 kr i bidrag för invigning av deras nya hus 2003. Först i slutet av oktober 2002 kom Regeringens negativa beslut om Invandrarnas Hus begäran om befrielse från skattekravet. Invandrarnas Hus får alltså ingen hjälp i syfte att behålla det hus man äger medan Mångkulturellt centrum får stöd för att högtidligt inviga ett ännu inte färdigt hus. Bifall till Invandrarnas Hus begäran hade dessutom inte kostat staten en enda krona.
    Immigrant-institutet sökte sedan som huvudägare till Invandrarnas Hus ett bidrag från Kulturdepartementet motsvarande Skatteverkets krav. Svaret blev nej.
    Immigrant-institutet sökte år 2001 också ordinarie stöd från Västra Götalands region på samma villkor som gällde för en mängd andra svenska institutioner. Regionens Kulturnämnd avslog ansökan med motivering att institutets ekonomiska situation är problematisk samt att “det regionala behovet av institutets tjänster är av marginell betydelse”.
    Sådant är alltså det kulturella klimatet i Sverige idag. Och till råga på allt vill integrationsminister Mona Sahlin satsa 2,5 miljoner kronor på ett helt nytt antirasistiskt center i Stockholm medan hennes departement inte är berett att satsa en enda krona på det redan existerande i Borås, som fyller 30 år den 16 januari 2003.
    Immigrant-institutet förvaltar som ensam institution kunskapen om invandringen till Sverige. Vill man inte ha den - eller är den obehaglig för staten?

Miguel Benito

Tillbaka till Invandrarrapport