DEMOKRATIN GÄLLER INTE INVANDRARNA
Immigrant-institutet bildades för att ge invandrarna en röst i det svenska samhället. När institutet nu startar sitt tjugofemte verksamhetsår kan vi konstatera att i vissa stycken är situationen densamma nu som när institutet grundades.
Visst finns det invandrare på alla betydelsefulla poster i samhället. T.ex. finns det idag inte mindre är tre ministrar som är invandrare eller barn till invandrare. Det finns minst tolv riksdagsledamöter som är invandrare eller barn till invandrare. Detta är positivt och ett resultat av det engagemang som invandrarna själva individuellt visar. Om vi betraktar invandrarna som ett kollektiv förhåller det sig annorlunda. Det svenska samhället är uppbyggt kring olika intressegrupper. Myndigheter, kommittéer, arbetsgrupper, hämtar sina ledamöter från dessa svenska intressegrupper. Senast i raden av kommittéer är Europaåret mot rasism. Om vi undersöker kommitténs sammansättning finns det visserligen en del invandrare med. Men den grundläggande skillnaden är att medan svenskarna i kommittén sitter som företrädare för en viss grupp eller organisation, så företräder invandrarna sig själva och ingen annan. Ännu värre är situationen just nu i Kulturrådets arbetsgrupp för invandrarlitteratur, där inte en enda invandrare är med. Vart är vi på väg? Jag kan inte förstå varför svenskarna skall behöva representeras av personer som företräder olika organisationer men inte invandrarna. För mig innebär integrationen just det att invandrarna accepteras på samma villkor som svenskarna, i dessa fall som grupp och inte enbart som individer. För någon månad sedan kallade invandrarministern enskilda somalier till ett möte för att diskutera återvändandefrågor. Ingen somalisk organisation var inbjuden, enligt pressuppgifterna. Regeringen försvarade sig med att det fanns alltför många somaliska organisationer. Vi är därmed tillbaka på samma ställe som för tjugofem år sedan. Varför skall somalierna bilda ett enda riksförbund? Är svenskarna organiserade i ett enda parti? Innebär inte demokratin bl.a. rätten att vara splittrad, eller bättre uttryckt, rätten att ha olika uppfattningar? När vi tittar på TV, lyssnar på radio eller läser tidningar ser vi även där liknande mönster. Visst finns det invandrare som deltar i den offentliga debatten, men med något enstaka undantag företräder nästan alla enbart sig själva som fria debattörer. Visst finns det också fria debattörer bland svenskarna, men oftast är det företrädare för någon grupp eller organisation som kommer till tals. Jag tror inte att vi når någon högre grad av integration förrän vi accepterat både invandrarna som kollektiv och svenskarna som individer.Miguel Benito
Tillbaka till Invandrarrapport