1998 blir ett ödesår för invandrarverk-samhet. Ett nytt integrationsverk innebär förhoppningsvis att nya idéer prövas. Efter mer än trettio år av invandrarpoli-tik borde första steget vara att integra-tionsverkets styrelse fick minst hälften av sina styrelseledamöter från invandrar-organisationernas representanter. I det gamla Invandrarverkets styrelse ansåg man detta vara omöjligt på grund av att verket handhade frågor om uppehålls-tillstånd och medborgarskap. På 70- och första hälften av 80-talet fanns det ett någorlunda gott samarbete mellan SIV och invandrarorganisationerna genom referensgrupperna. Det här samarbetet måste nu förnyas och fördjupas om vi verkligen vill tala om integration, där alla är med och har möjlighet att påverka inriktningen på verksamheten.

Stödet till invandrarorganisationerna kommer att ses över och enligt direktivet bli resultatinriktat. En brist i direktivet är att man bara kommer att titta på organi-sationsstödet. Man får hoppas på att det nya integrationsverket skall kunna göra en kartläggning av stödet till invandrar-verksamhet överhuvudtaget. Hit hör bl.a. tidskrifts- och presstödet.

När denna tidskrift får nöja sig med 20.000 kr/år från Kulturrådet och vår närmaste konkurrent får 385.000 kr/år, förstår alla att fördelningen är felaktig.

Stödet till invandrarorganisationerna har hittills inte sköts på rätt sätt. Invandrar-verket har varje år vänt sig till invandrar-organisationerna och krävt att självfinan-sieringsgraden måste utökas. Annars skulle organisationerna riskera att helt förlora stödet.

De som hörsammat SIV:s krav och bl.a. successivt höjt medlemsavgifterna har sedan haft svårt att rekrytera nya med-lemmar. Enligt reglementet skall invand-rarorganisationerna ha egen central verk-samhet och egen finansiering förutom medlemsavgifter.

Det finns en organisation som tvärtemot SIV:s krav sänkt medlemsavgiften från låga 5 kr per medlem till endast 3 kr och som fortfarande får SIV:s förtroende och bidrag. Organisationens egen verksam-het står inte heller i någon proportion till det erhållna bidraget. De samlade tillgån- garna på olika bank- och postgirokonton för denna organisation och dess avdelning i Stockholm var i slutet av 1996 över 2 miljoner kronor, motsvarande organisa-tionsstödet för mer än två år och lands-tingsbidraget för fyra år sammanlagt.

Varje krav på granskning och frysning av stödet till denna organisation och dess avdelning har hittills varit resultatlöst. I stället har de övriga organisationerna fått sina årliga bidrag minskade med 15-25.000 kr/år var enbart för att denna organisa-tion skulle få samla mer pengar på banken.

Förordningen om stöd till invandrar-organisationerna har av Invandrarverket tolkats på ett felaktigt sätt i det här fallet, eftersom bidraget måste återspegla verk-samheten och det måste finnas någon egen finansieringsgrad. En organisation vars enda funktion är att inkassera statliga medel och sedan flytta dem till lokala föreningar eller spara på olika bank-konton saknar enligt hittills gällande för-ordning rätt att erhålla organisationsstöd.